Maria Montessori vem var hon?

Maria Montessori började sitt arbete med barn först som läkare, sedan som pedagog ach antropolog. Genom att studera barn över hela världen upptäckte hon universella principer för utvecklingne under de första levnadsåren. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av varje barns utveckling. Arbetsmetoden växte fram som ett svar på barnens egna behov och intresse. Pedagogiken grundar sig också på en klar uppfattning om målet för uppfostran och på en filosofi om alla individers betydelse och alltings samband på jorden. Maria Montessori visste vad varje förälder vet – nämligen att barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att få pröva på och lära sig nya saker.

Precis som föräldrar världen över märkte hon att barnens intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Hon fann att barnen under sina olika mognadsprocesser är speciellt mottagliga för olika sorters kunskaper. Hon insåg därför det värdefulla i att ta tillvara intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder.

Under koncentration som påminner om ett intensivt strålkastarljus intresserar sig barnet för en enda sak i taget: att kunna krypa,gå, tala,hålla ordning, lära  känna dofter och smaker, att ”göra själv”. Detta sker i ungefär samma ålder oberoende av i vilken världsdel barnet växer upp.

Det är viktigt att barnet får stöd och stimulans i just det som för ögonblicket intresserar. Det krävs nämligen stora ansträngningar för att senare i livet kompensera brister som uppstått under de känsliga perioderna. Med sina kunskaper och insikter om människans tidiga mognadsprocess, skapade Maria Montessori förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och själv ständiga vuxna. FRIHET ATT VÄLJA AKTIVITET OCH MÖJLIGHET ATT FÅ ARBETA OSTÖRT I SIN EGEN TAKT blev två av de viktigaste förutsättningarna.

 

Montessorimaterielen en god hjälp vid inlärning

 

För att kunna möta barns behov av stimulans och aktivitet utvecklade Montessori arbetsmateriel för alla tänkbara intresseinriktningar och mognadsstudier. Materielen är inte det viktigaste i pedagogiken, men den är en god hjälp på vägen.

I ett Montessorirum finns materiel för praktiska , intellektuella och sinnestränande övningar.

 

Montessoris idéer om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. De flesta hjälpmedlen är också självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen i att själva se att de lyckas med en uppgift. Allt materiel finns endast i ett exemplar. Barnen har ansvar för att sakerna inte skadas i onödan.

Barnen får lära sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmateriel upptaget får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta. Allt materiel har sin särskilda plats i rummet och användaren ansvarar för att det hamnar på sin plats igen.

 

Hjälp mig att hjälpa mig själv

 

Är en Montessoritanke  som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Varje individ behöver hjälp för att kunna lära sig själv, men själva inlärningen måste var och en  klara på egen hand.

 

En annan lärarroll

 

Montessoriläraren roll är observatörens och handledarens. Läraren är den dynamiska länken mellan barnet och omgivningen, ständigt uppmärksam på nästa steg i utvecklingen.

Miljö stimulerar till inre disciplin, koncentration, tro på den egna förmågan och till att aktivt hjälpa en kamrat. Barnen får lära sig ansvarskänsla och ödmjukhet inför tillvaron-nödvändiga erfarenheter för en harmonisk utveckling av det egna jaget. Läraren berättar, beskriver orienterar och klargör. Han eller  hon visar var kunskap finns att hämta och hur materielen ska användas för att ge meningsfull träning.

SEDAN GÄLLER DET ATT LÅTA BARNET ARBETA SJÄLVSTÄNDIGT MED SIN UPPGIFT.

ALL ONÖDIG HJÄLP ÄR ETT HINDER I BARNETS UTVECKLING.

 

Ingen är den andra lik!

 

Vuxnas förhållningssätt till barn skiftar. Ingen människa är den andre lik, men en del är värt att tänka på.

Försök att:

¤ se på barnet utan förutfattande meningar

¤ se människans unika behov även hos barnet

¤l ev dig in i och förstå barnets utvecklingsfaser, det mottagliga sinnet och de känsliga perioderna

¤ ordna en enkel men tilltalande miljö som gör det möjligt för barnet att utforska och uppleva

¤ visa i praktiska handlingar hur gemenskap utvecklas

¤ hjälp barnet att hjälpa sig själv